Långpass på Halmstad landsbygd

Ibland stöter man på människor som man liksom faller för direkt. Som har en sån där utstrålning som alla bara dras till. Som ger så mycket av sig själva att människor vill vara nära dem och automatiskt smittas av deras energi. En sån person är Allis! Vi träffades när hon var deltagare på ett av mina event förra året och jag såg direkt att hon var speciell, härlig och liksom naturligt sprudlande! Vi har fortsatt hålla kontakten och hon kommer alltid med koka funderingar och önskemål om saker jag ska ta upp i bloggen, situationer hon möter i sitt jobb (hon har det drömmiga uppdraget att vara ledare på träningsresor och är bortrest månader i taget!) och hälsotankar i allmänhet. Klok och inspirerande tjej som har ett väldigt hållbart tänk och som jag vet kommer gå långt!

Såhär pigga ben kan man ha trots långpass om man har riktigt bra sällskap! 

I morse fick jag med mig henne på mitt planerade långpass. Jag hittar ju inte sådär jättebra här i Halmstad annat än i områdena kring Östra stranden där jag sprungit mest men Allis bor här och visade mig en superfin runda som gick både bland hus, mellan gula åkrar, längs vatten och på små grusvägar, en riktig drömrunda! Vi följde Fylleåleden som var ca 6 km lång precis intill Fylleån (alltså förlåt men namnet, jag dör!) och där var det sådär glittrande vackert att jag helst hade velat stanna och fota hela tiden. Men då kommer man ju aldrig hem, så jag fick lagra alla bilder i minnet i stället, och där ligger de säkert, och kommer att fyllas på med nya från samma ställe framöver, jag bara måste dit igen snart!

Vackra Snöstorp kyrka, vilket hantverk! 

När jag kom hem från passet var David och barnen iväg och cyklade så jag hann både duscha, äta mellanmål och landa i solstolen en stund, vilken perfekt återhämtning! Jag var som vanligt så himla imponerad av min kropp som bara levererar mil efter mil och känns precis hur stark som helst, även om konditionen fortfarande är långt ifrån tillbaka, jag är så tacksam över att den är så anpassningsbar, har tagit sig igenom två graviditeter varav den sista rejält tuff och ändå återhämtat sig så bra. Men som Allis konstaterade, jag har ju verkligen inte haft tur, jag har ju jobbat som ett djur för att stärka under graviditeten och rehabilitera efter. Som vanligt- desto mer jag tränar desto mer tur får jag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *