Gästinlägg- Emily sprang ultra utan korsband

Med jämna mellanrum låter jag någon av mina klienter skriva ett inlägg här i bloggen och dela med sig av vår resa och vilken nytta hen har haft av att ha mig som coach/PT. Dessa inlägg brukar vara väldigt populära och ni är många som inspireras av att läsa om hur andra lyckas komma tillbaka efter graviditet, skada eller personliga svårigheter till ett aktivt och meningsfullt liv. Idag är det Emily som tagit sig tid att skriva ner hur hon har upplevt det att ha mig som tränare, vad hon fått med sig och varför hon valde just mig. Emily jobbar själv en hel del med träning, både som löpcoach och med friskvård på sin arbetsplats. Följ henne gärna på instagram, där heter hon @emilyliljeberg och inspirerar massor med sin inställning till vardagsmotion, rörelseglädje och livsnjutning!

Innan ni börjar läsa vill jag också tillägga något om Emily. Jag har förmånen att i princip alltid jobba med otroligt motiverade klienter, jag tror det blir så om man investerar i att skaffa sig en tränare, man vill få valuta för sina pengar och göra allt till 100% för att det ska vara värt det. Emily hade aldrig kunnat få det resultat hon fick om hon inte gått all in på sin rehab och verkligen tagit till sig mina instruktioner. Jag minns en gång då hon hade två lopp ganska tätt ihop och hennes program mellan loppen mestadels bestod av vila och lätt träning. Hon var lite frågande till om hon inte skulle hinna tappa formen men hon gjorde som jag rekommenderade henne och lyckades därför prestera väldigt bra på båda, istället för att som så ofta händer, köra på för hårt mellan loppen och komma in sliten och slö till lopp nummer två. Förtroende och kommunikation är A och O för att ett PT online-upplägg ska fungera!

”Efter ett löppass våren 2015 fick jag en känning på utsidan av vänster fot, Jag hade aldrig haft ont där tidigare och jag tänkte att det bara var något tillfälligt. Jag hade siktet inställt på GöteborgsVarvet 23 maj, vilket då var viktigare för mig än att lyssna på min kropp. Smärtan kvarstod och efter ett par veckor så lovade jag mig själv att både börja lyssna på min kropp och ta hand om den på ett bättre sätt, efter GöteborgsVarvet. Jag trodde väl kanske inte där och då att ett flera års samarbete mellan mig och Madde väntade.

23 maj 2015 stod jag på startlinjen till GöteborgsVarvet, jag hade sprungit det många gånger men ville givetvis genomföra det bättre än tidigare år. Racet gick bra, sprang på PB och hade inga känningar i foten under loppet. På kvällen blev foten värre, tillslut kunde jag nästan inte stödja på min vänster fot. Då hade jag inte så mycket erfarenhet av skador så jag visste att jag behövde ta hjälp för att hålla mitt löfte ”att både börja lyssna på min kropp och ta hand om den på ett bättre sätt, efter GöteborgsVarvet”.

Jag och Madde träffades för första gången för över 10 år sedan. Vi var bägge gruppträningsinstruktörer på samma gym och Madde hade alltid ingett stort förtroende och kompetens kring träning. Så att kontakta Madde för att hålla mitt löfte till mig själv var en självklarhet. Jag visste inte då vad hon eg. kunde bidra med men så här i efterhand så är det den bästa investeringen jag gjort i mig själv.

Mejlet nedan är en av de första kontakterna jag tog med Madde och beskriver de förutsättningar hon fick.

”Jag har haft lite känningar i vänsterfoten sedan 5 veckor tillbaka och förra veckan blev det värre. Jag kan inte löpträna för tillfället. Jag vill ändå coachas av dig! Frågan är hur du ställer dig till att coacha en med höga ambitioner och trasig fot? 

Foten är just nu så pass risig att jag har svårt att stödja på den. Besökte naprapat i torsdags som tror att det är vadmuskelns fäste som spökar. Ska på återbesök på tors. 

Anmäld till både halvmara och lidingölopp i september. Vore gott att persa..

Mitt prio initialt är så klart att göra det som krävs för att kunna gå normalt utan smärta samt kunna stå på ett ben (den skadade foten). Vad tror du? Kan vi köra igång trots skadan eller ska vi avvakta?” 

Då, utan kompetens kring skador så blev Maddes svar ett glädjande besked. Jag hade ställt mig in på det värsta. Dvs. att vila och bortse från mina målsättningar.

”Att träna runt en skada är inga som helst problem, det går utmärkt att bibehålla konditionen ändå och jag kommer ändå vilja att du kör en hel del styrka för att se till att hålla dig skadefri i framtiden. Det som är viktigt är dock att vi får en riktigt diagnos på det så vi vet hur vi ska förhålla oss till det. Jag behöver ett okej från din läkare/naprapat som säger att du kan träna på och gärna ger oss riktlinjer för vad vi inte får göra. Sen är det bara att köra på!

Mtp dina mål i september så har du ju inte riktigt tid att vila nu eller avvakta, du behöver köra igång med rehab direkt och få ett upplägg för konditionsträningen som inte belastar foten. 

mvh Madde”

Här började vår resa tillsammans!

Utan Maddes kompetens, engagemang och coachning hade jag aldrig tagit hand om min skadade fot och kunnat återgå till löpningen så snabbt. Efter magnetröntgen visade det sig att jag hade fått en bristning i en sena i foten. Madde anpassade min rehab/träning efter mina målsättningar samtidigt som hon tog hänsyn till skadan. Efter 3 månader hade jag gjort 2592 tåhävningar, vilket aldrig hade hänt om inte Madde coachade mig.

3 månader efter att jag hade kontaktat Madde, och då inte kunde stödja på foten, genomförde jag Lidingöloppet! Det är ett rätt bra kvitto på Maddes kompetens.

Jag och Madde fortsatte vårt samarbete efter skadan, det kändes som vi bägge hade gått igenom något tillsammans som vinnare och jag ville att Madde skulle börja lära känna min kropp ännu bättre. Så att hon fanns där och snabbt kunde agera vid eventuell nästa smäll. Vi byggde upp min kropp, gjorde mig både starkare och snabbare. Det kändes som att löpningen aldrig skulle skada mig igen.

Sommaren 2016 var jag med i en olycka, som inte alls var träningsrelaterad. Olyckan resulterade i att jag slet sönder mitt vänster främre korsband. Jag var helt förkrossad men kände mig trots allt hoppfull. Jag hade ju Madde, hon kommer kunna hjälpa mig.

Efter både MR och vanlig röntgen (för att konstatera att inget skelett var skadat) stod jag i valet eller kvalet för ev. operation. Efter dialog med Madde, 2 ortopeder och specialister beslutade jag mig för att inte operera utan att hantera skadan med hjälp av orimligt starka ben för att kompensera det saknade korsbandet. Jösses, vilka tuffa benpass jag fick av Madde! Madde var mer engagerad i min skada än vad jag var. Vilket var tur eftersom det är så lätt att tappa motivationen vid en skadad kropp. Som komplement till Madde besökte jag även sjukgymnaster, naprapater och läkare för att få specialiserat utlåtande om jag och Madde vad på rätt väg och om det gav resultat. 

Jag minns ett besök hos sjukgymnasten. Vi kollade min benstyrka och gick igenom mitt tränignsprogram jag hade från Madde. Sjukgymnasten som är specialiserad på idrottsskador imponerades av hur långt jag kommit i min rehab och när vi kikade på Maddes träningsprogram så säger hon ”Du har en mycket kompetent tränare, Jag har inget att tillägga”. 

5 månader efter knäskadan var jag tillbaka och den 14-15 december 2016 sprang jag 69k, fördelat på två dygn. Enligt min läkare ska det inte gå att springa så långt, utan korsband, så nära inpå skadan.

Utan Madde hade jag inte blivit kvitt mina skador så snabbt, eller lyckats behålla motivation och kondition. Madde är en tränare med enorm kompetens och jag imponeras över hennes inställning och erfarenhet kring både träning och skador.”

Nedan ser ni Emily göra pistols på balansplatta, några månader efter sin skada. Den typen av benstyrka har många svårt att bygga upp med alla korsband intakta. Djupt imponerande! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *