Idag rullar vi hemåt igen efter fyra härliga dagar i norr. Vi har verkligen haft otroligt tur med vädret, strålande sol och en handfull minusgrader för dem mesta. Idag var det lite kallare, -12 visade temperaturen när jag sprang min morgonrunda innan avfärd. Men jag klagade verkligen inte, det var en helt overkligt vacker morgon och soluppgången var inte av denna värld! Ljuslila, blå och rosa himmel som sen täcktes av en alldeles knallgul/röd sol, trots att jag höll på frysa av mig fingrarna när jag tog av mig vantarna så var jag bara tvungen att stanna och fota, jag kände sån tacksamhet över att få uppleva allt det magiska!
Vi avslutade vistelsen med att hälsa på min morfar som bor i inlandet ett par mil från Ö-vik. Han blir 96 år i april och varje gång jag är där tror jag att det är sista gången jag ser honom, man vet ju aldrig när han är så gammal! Idag grät jag mig igenom hela vistelsen, det är ganska exakt ett år sen min mormor bor och hela huset andas fortfarande av henne, som morfar sa "jag hör ju hennes röst här ibland", som att det var helt självklart att hon fortfarande fanns där, så närvarande. Jag har så många minnen från det huset under min uppväxt och tanken på att de snart är borta båda två gjorde mig så ofantligt ledsen och sorgsen. Dessutom tyckte jag så himla synd om honom som nu är helt ensam där, i ett hus mitt i skogen. Det är ett helvete att bli gammal, det säger jag bara!
Håll tummarna för att hemresan går bra nu, David kör, barnen sover just nu i baksätet och jag skriver kost och träningsupplägg till veckans klienter. Vi ska tydligen möta en snöstorm på vägen ner men jag hoppas vi hinner så långt som möjligt innan dess.
Tack Umeå för den här gången, ses snart igen!
Magisk morgonlöpning idag
På väg till morfar stod det plötsligt en hel hjord med renar över hela vägen. Norrland i ett nötskal!
Min älskade morfar. Så glad att han får träffa mina barn och så otroligt ledsen över att mormor aldrig hann träffa lillan.
0
