Back to home
in Lifedesign, Livet, Livsinspiration, Okategoriserade

Från utmattning till livsglädje

  • 1 augusti, 2019
  • By Madeleine Rybeck
  • 0 Comments
Från utmattning till livsglädje

Min kompis Sara bad mig skriva ett inlägg om min resa de senaste tre åren då jag gjort en hel del stora förändringar i mitt liv och också blivit otroligt mycket mer trygg och stark i mig själv. Så härligt när insidan speglas så väl utåt att det också syns hur mycket bättre jag mår nu! Det här inlägget är inte lätt att skriva, mest för att jag inte riktigt vet var jag ska börja, men jag ska göra mitt bästa. Min förhoppning är såklart att kunna inspirera fler till att orka kämpa på och våga tro på att det finns ett annat liv än det traditionella ekorrhjulet.

För drygt tre år sedan var jag på väg hem från en arbetsresa till Stockholm, jag hade jobbat hårt i fyra dagar och satte mig sen och jobbade ännu mer i bilen på vägen hem. Jag hade massa jobb för kommande vecka och visste att jag var tvungen att jobba i förväg för att hinna med. Det var inget ovanligt, de sista 15-20 åren hade sett ut så, jobbmängden hade ökat mer och mer, jag hade oftast haft två olika jobb parallellt (bl a ett par år ett dagjobb och ett nattjobb samtidigt...) och jag var van att jobba alla vakna timmar utom då jag tränade. Jag åt vid datorn, hade pt-kunder 8-10 timmar per dag, hade 5-10 PT online-kunder i veckan, höll kurser, bloggade, gjorde event och föreläste på olika företag. Varje vaken sekund ägnades åt att jobba eller tänka på jobb och så hade det alltid varit.

De sista två åren hade jag vaknat varje morgon och tänkt samma tanke "fy fan vad det här suger!". Ändå reflekterade jag aldrig över om jag kunde eller borde göra annorlunda med mitt liv.

Åter till den där bilresan. Plötsligt var det som att kroppen började protestera, jag blev tröttare och tröttare, orden började hoppa på skärmen och jag fick svårt att andas. Till slut svartnade det för ögonen, jag började gråta helt hysteriskt, kippade efter luft, skrek och grät om vartannat. Halva ansiktet domnade bort, ena armen likaså. Jag grät och grät och det tog liksom aldrig slut! Det enda jag kunde tänka var "det räcker nu, jag vill inte mer!".

Jag tog mig hem, gick och lade mig och vaknade i ett nytt liv. Mitt liv har alltid gått i full fart, jag har haft kontroll och tagit stort ansvar, varit framgångsrik på pappret och jobbat enormt mycket, från jag var 14 år. Tjänat mycket pengar, fått stora uppdrag på jobbet, varit fullbokad precis jämt. När jag nu vaknade så kände jag mig som 100 år gammal! Jag orkade ingenting, ville ingenting, var bara ledsen och tom. Jag hade börjat hata mitt jobb trots att jag utåt sett älskade mitt jobb. Och ja, på ett sätt gjorde jag ju det, men det var alldeles för mycket av allt, jag hann liksom aldrig ladda batterierna utan hade gått på reservtanken hur länge som helst. Nu kändes det som att alla års arbete, stress och press kom ikapp mig å en gång och jag ville inte göra ett enda dugg! All livsglädje var som bortblåst och jag fattade inte hur jag skulle kunna börja om.

Som egen företagare har man egentligen två val i ett sånt här läge. Lägga ner sitt företag eller köra på. Att sjukskriva sig var inte aktuellt, då skulle såklart alla klienter få hitta någon annan att få hjälp av och jag skulle få börja om på noll när jag var tillbaka. Det var jag inte alls sugen på efter att ha ägnat över 10 år åt att bygga upp min verksamhet. Tack vare att jag ändå jobbat så mycket alla år kunde jag dock gå ner massor i arbetstid utan att bli ruinerad. Det blev min lösning. Så jag ägnade ett år åt att jobba minimalt, ta de kunder som kom in spontat och de som redan köpt pt-timmar, kurser osv. Utöver det gjorde jag typ ingenting.

Ett år gick och jag blev sen oplanerat gravid med vårt andra barn. Jag mådde bättre men hade fortfarande inte särskilt mycket lust till jobbet, men visste inte heller vad jag skulle vilja göra istället. Graviditeten var tuff, jag mådde vansinnigt illa, medicinerade för detta men blev så trött att jag istället sov 12-14 timmar per dag, ibland mer! Blev sjukskriven på halvtid och sen på 75 % och tillät mig att faktiskt ligga där på soffan och bara sova, vila och fundera över livet. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde under den graviditeten, hela livet sög liksom och jag kunde inte fatta varför jag ens levde, jag tillförde ju noll och ingenting!

Tiden gick, tankarna vandrade som de ofta gör när man låter dem jobba, jag vilade, tränade lite lätt, hade släppt alla krav på mig själv och lät kroppen komma ikapp huvudet för första gången på minst 15 år, säkert mer! Ni som också är stressade känner säkert igen känslan, man är aldrig riktigt närvarande i nuet eftersom man hela tiden tänker på allt man måste göra sen, och den mesta vakna tiden går åt till att släcka bränder. Att tänka kreativt och skapa nytt fanns det inte nån energi över till. Jag hade bara kämpat för att överleva.

När vår minsta föddes, i januari 2018, var jag i rätt dåligt skick. Jag hade förvisso sovit och vilat massor men jag visste fortfarande inte vad jag ville göra med livet och jag hade ingen som helst energi till att ta tag i det heller. Den våren förändrade mitt liv, säkert mycket tack vare att jag ägnat nästan två år åt att bara återhämta mig, men jag kommer aldrig glömma det som hände då. Jag har bloggat om det här för er som missat det. 

Det jag tog med mig ut ur den perioden var att jag faktiskt ville fortsätta med mitt företag (många kan inte göra det efter en sån här utmattning eftersom det är förknippat med för mycket negativt) men jag ville jobba helt annorlunda. Jag började drömma om att jobba på ett sätt som jag egentligen inte visste om man kunde, jag hade inte sett någon göra det, inte hört om det, men i mitt huvud hade det skapats en tanke och en dröm om ett bättre liv. Jag gjorde långsamt upp en plan, tog hjälp av bland annat Sara för att analysera min verksamhet och vad jag kunde förbättra, gjorde en helt ny strategi och satte igång. I början visste jag inte ens själv hur pengarna skulle komma in och jag fick en hel del undrande kommentarer från min man när jag lade jättemycket tid på att tex fota mat till recept i bloggen, borde jag inte göra sånt som gav pengar? Men jag stod på mig och höll fast vid min plan, och sakta men säkert började det ge utdelning. Och han var verkligen tålmodig, han visste väl också att jag måste hitta ett annat sätt att förhålla mig till livet och jobbet för att överleva.

Hösten 2018 och våren 2019 har varit de absolut mest framgångsrika i mitt företag. Inte ekonomiskt såklart, särskilt inte i början, men kvalitetsmässigt. Jag började jobba igen 1 september efter åtta månaders föräldraledighet och har sen dess följt min plan steg för steg. Det har verkligen gett utdelning. Jag har en otroligt populär PT online- verksamhet, 100-150 deltagare på mina webkurser och månadsutmaningar online, ni vet Maddes bålträning, Maddes bootychallenge, Maddes 3 snabba, knipbootcamp osv, jag har flera hundra medlemmar här på min hemsida, fullbokade träningsevent varje månad och en försäljning i min webbshop som går spikrakt uppåt. Så dåligt går det absolut inte! Sanningen är att jag nästan drar in lika mycket pengar nu som när jag jobbade 50-60 timmar i veckan, vissa månader ännu mer. Och jag får så mycket feedback från klienter och deltagare på hur nöjda de är! Jag orkar och vill ge en helt annan kvalitet nu än jag nånsin gjort innan. Jag brinner för det jobb jag har och är faktiskt fortfarande fascinerad över att det gick att skapa det där jobbet jag liksom formade i mitt huvud under en utmattning, depression och föräldraledighet. Det fanns ingen som gjorde det då men jag kunde ändå göra det. Och nu lever jag min dröm och älskar varje dag!

Det ekonomiska känns numera inte så himla viktigt! Visst är det skönt att slippa den ekonomiska stressen men jag släppte den nånstans där i bilen på väg hem från Stockholm. Jag bestämde mig då för att pengar inte är allt och att det måste finnas ett annat värde med att leva. Det jag bryr mig allra mest om är hur jag mår och där är det milsvid skillnad. Som jag började det här inlägget med, människor omkring mig frågar vad jag gjort för att må så bra, det bara strålar om mig! Och jag får dagligen meddelanden från kvinnor som följer mig, på bloggen, facebook eller instagram, som vittnar om hur jag inspirerar dem, genom att vara så stark, trygg och kunna ge så mycket av mig själv till andra. DE blir lyfta av MIG. Otroligt, jag som inte ens hade kraft över till mig själv under så många år, jag blir tårögd varje gång jag får ett sånt meddelande!

Så vad gör jag då, rent konkret?

  • Jobbar max 30 timmar i veckan, ibland mindre. Tar även ut betydligt mindre lön trots att det finns utrymme för mer, eftersom jag tror det är nyttigt att inte slentrianköpa massa saker. Jag vill klara mig och ha mat på bordet, resten är bara onödigt.
  • Jobbar effektivt när jag jobbar. Jag är helt övertygad om att många av oss skulle kunna göra lika mycket nytta på 30 timmar i veckan som de idag gör på 40, och må mycket bättre samtidigt! Är du pigg, utvilad och motiverad jobbar du alltid bättre än om du är sliten, less och konstant stressad.
  • Producerar alltid kvalitet vilket innebär att efterfrågan på mina kurser och tjänster rusar uppåt i rekordfart!
  • Spenderar massa tid med familjen dvs laddar batterierna
  • Kapar bort alla energitjuvar, folk som sviker eller inte ger något tillbaka. Ägnar inte heller någon tankeverksamhet åt att göra alla andra nöjda utan fokuserar inåt på att må bra för att kunna ge till de som förtjänar det. Alla måste inte älska mig!
  • Ser till att alltid prioritera mig själv först. För om jag mår bra så har jag massor av energi över som jag kan ge till andra, de jag verkligen vill ge till som familjen, vännerna, mina fantastiska klienter. Förr försökte jag ösa ur en tom skål men nu gör jag tvärtom, fyller på först! Alltid jag och mina behov först för hela min verksamhet bygger på att jag mår bra, bara då kan jag inspirera, dela med mig av min kunskap och skapa nytt till er.
  • Så fort jag känner mig dränerad tar jag en paus. Stänger av sociala medier, stryker dagens to do, lägger mig i soffan och stirrar i taket. Sätter mig på golvet och leker med lego med barnen. Läser en bok. Allt sånt som handlar om mitt liv och inte mitt jobb. Då kommer energin tillbaka. Vågar vila och prioritera det helt enkelt.
  • Ser till att huvud och kropp alltid befinner sig på samma ställe dvs skakar på axlarna, ta några djupa andetag och känner in var jag är och hur jag mår just nu. Låter inte hjärnan rusa i förväg!
  • Odlar min kreativitet. Jag tror inte folk förstår hur mycket kreativitet detta jobb kräver. Jag ska ständigt komma på nya kurser, tjänster och event, jag ska skapa tränings- och kostupplägg som alla är unika för var och en av mina klienter, jag ska fota i inspirerande miljöer, filma övningar och träningspass och skapa recept som ni sen tar del av via min medlemstjänst (klicka här för att läsa mer). Jag ska dessutom skriva inspirerande texter till blogg och Instagram, texter jag delar helt gratis till er alla eftersom jag vill inspirera andra att känna hur balanserat och fint livet faktiskt kan vara om man orkar ta steget. Utan min kreativitet är jag ingenting och jag hade inte en aning om hur mycket den spelade roll innan detta sista år (11 månader om jag ska vara noga) började. När jag själv är ute och springer fungerar kreativiteten oftast bäst men även att bara sitta i en solstol och äta glass ger mig energi över att tänka nytt och stort. Återigen alltså, detta med att jobba mindre och vila mer är liksom nyckeln! Jag producerar bättre material för alla (texter, bilder, kramar och samtal beroende på vad som behövs och till vem!) och har en grundtrygghet som jag aldrig nånsin känt förr.

Det här blev ett otroligt långt inlägg men jag hoppas det har gett er lite mer insikt i vad som hänt i mitt liv och inuti mig de sista åren. Nyckeln är ju som för många andra jobbet eftersom det ändå är en så stor del av livet, samtidigt är egentligen nyckeln min mentala inställning och hur jag hanterar allt nu, och mina egna behov. Alla kan inte driva eget företag och jobba 30 timmar i veckan men alla kan prioritera om, dra ner på sånt som stjäl energi, stanna upp och låta kroppen och hjärnan hamna på samma ställe och sluta jaga något som oftast inte finns. Jag är på alla sätt lycklig nu och tänker nästan varje kväll på att livet skulle kunna få fortsätta precis såhär hur länge som helst, jag saknar inget. Och ur den känslan kommer ett välmående som jag så enkelt kan dela med andra, tack vare att ni är så många som följer mig, och jag är så himla glad att få ge av allt detta lyckorus till er. Som ringar på vattnet! Jag skulle kunna fortsätta skriva hur länge som helst men väljer att stanna här, så får ni istället fråga om ni vill att jag utvecklar nåt. Tack för att ni läste enda hit!

 

28
By Madeleine Rybeck, 1 augusti, 2019
Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ mig på Instagram

@madeleine_rybeck